Nu är det dags. Jag har inte velat klippa håret på jag vet inte hur länge.. Men nu känns det inte som ett måste längre. Därför tänker jag göra det. Jag har liksom väntat på den här stunden, när jag faktiskt vill klippa mig och inte bara för att mamma tjatar på mig att jag måste klippa mig. Det blir fel då. Så nu ska jag se om någon frisör, nånstans, har lust att klippa mig. Skulle vara trevligt, jao. Har visserligen fått ett bra pris på färgning + klipp av en jobbarkompis kompis. Men jag väntar lite med färgen, måste få klippt håret så fort som möjligt. Färgar det säkert hos henne iallafall.

Nej. Inte svart. Inte brunt. Nej inget konstigt.

No worries.

Förresten så hände något otroligt i morse. Jag vaknade och kände att jag ville ut och springa. And so I did! Börjar jag få tillbaks lite motivation till att ge mig ut och faktiskt röra på mig? Skönt det. Har varit allt för stilla den här sommaren.. Men orkade lika bra för det :)

Nu ska kläderna på och sedan bär det av till stan. Tjoho!