Det slog mig just att nästa gång jag ser Göteborg så är det troligen vår. Det känns lite konstigt. Precis som om jag aldrig fick säga hej då. Sa inte ens hej då till Hampus. Men, kan man ens säga hejdå? Det spelar ingen roll hur många gånger man säger det, ibland så vill man bara fortsätta och önska att tiden kunde stå stilla.

Jag känner mig fortfarande helt lost här. Det var väl helt okej på jobbet. Det var inte så konstigt att vara där egentligen. Men just nu är jag ensam hemma och det är då det slår mig. Jag kan verkligen inte koppla av just nu. Jag vill bara ha någon runt omkring mig och slippa känna mig så ensam. Jag vill sysselsätta mig men jag vet gud inte med vad.

Som om det inte vore nog så stressar jag fortfarande över natten och min sömn. Det är helt jävla hopplöst.

Får väl titta lite på flygbiljetter. De kostar inte mycket om man åker torsdag - söndag. Det kanske är lika bra att boka några? 1300 kr tur och retur är väl inte så farligt?