Stockholmare är elaka och snobbiga. That's it.

Jag frågade nån random människa på stan efter vägen till en bar igår. "du, det är nog dags för dig att gå hem. Det är stängt där ändå" . Klockan var två och det var inget fel på mit skick direkt. Idiot.

Idag blir det dags för lite shopping iallafall.. Jag tänkte dra en sväng till skopunkten för att budget (normal) handla. Sen får jag väl se... ja.

Mätt lär jag vara tills i morgon iallafall. Frukostbufféer är inte att leka med..

Kom till hotellet för en stund sedan efter att desperat sprungit runt på nån gata i stockholm bland alla människor. Det är hemskt! Usch för att trängas, och usch för att trängas när man har massa saker att bära på!

Jag fick iallafall tag på en ny väska, precis som jag ville, och det tog 5 minuter. Har inte hittat en i Helsingfors på jättelänge. Åhlens is the shit. Tog sen bussen till hotellet och allt gick  bara bra.. Nu sitter jag här och ja.. Pojkarna "festar", aka dricker sprit och öl. Jag får inte in någnting i min mun. Blev så till mig när jag kom till Hemköp och fick se allt naturgodis. YUMMYYY tänkte jag. Yummy tyckte inte min mage. Nu har jag mått illa en stund och väntar med spänning to enter the party mood. Det kommer snart. Men sprit.. det är fan inte min grej längre. Jag är i Sverige. Här kan man inte handla cider i en vanlig affär. Okej, då går jag till systemet. Nej just det, här kan man inte ens handla cider om man inte är 20. PISSLAND! Härlgit att komma hem igen på söndag ;)

Här sitter jag igen. Och vi har hunnit bli ganska bra kompisar de senaste åren. Jag hittar nog bättre här än i mitt eget vardagsrum. Nästan iallafall. Jag och Helsingfors flygplats har delat många minnen tillsammans.. sorgliga, och glada! Jag märkte just att min hjärna är felinställd och konstig. Jag gick förbi en gate som det stod Gothenburg på, benen fortsatte förbi men hjärnan och jag stannade liksom kvar där. "vaddå? Varför fortsätter mina ben att gå?" kändes det som. Jag stannar ju nästan alltid vid en sån gate, där det står Göteborg på när jag är ensam på en flygplats. Där jag sitter nu står det något helt annat. "Stockholm Arlanda" och flightens nummer är inte gamla hederliga KF474 utan KF445. Vad gör jag här liksom? Smaka på ordet bara.. Stockholm.. Arlanda. Det liksom sticker lite och det känns inte alls helt okej. Jag har aldrig riktigt gillat Stockholm. Det känns för snobbigt.. Göteborg låter sådär mysigt. Jag fick nästan lite tårar i ögonen när jag gick förbi gaten, faktiskt.. Men men, nu sitter jag här. Brevid mig sitter en japansk(asiatisk) man. Han pratar roligt, men framför allt så skrattar han roligt. Inte ha ha ha, utan som en gris, korta grisljud, ett två tre. ett två tre. grymt grymt grmyt. Underlig man. Varför sitter han utanför gaten till Stockholm för? Och vet ni vad. Från en sak till en annan.. För första gången i mitt liv så valde jag självmant en plats brevid gången i planet och inte brevid fönstret. Varför då? Kan man undra.. Jo, jag vill av snabbt! Jag orkar verkligen inte med sånt här. Det är så tråkigt att flyga och allt som hör till är ännu tråkigare. USCH!

Planeringsdagen idag var iallafall intressant. Planering vet jag inte om det kan kallas dock. Vår chef delade in oss i två grupper och vi satt och ämnet vi skulle diskutera var den röda tråden och det blev en del diskussioner. Till exempel kom en sån sak upp som när min extra dagmamma Mia tvingade mig att äta rotmos. Jag vägrade och grät och det var hemskt. Men inte hjälpte det. Jag minns inte riktigt hur det sltuade dock, jag minns bara att det var hemskt och att tallriken var där framför mig med den äckligt guloragna sörjan på. Fy fy fy! Med det kom också alla mina lök-minnen upp. Jag avskydde lök när jag var liten. Det var vidrigt och konsistensen var nog värst. Jag pillade alltid bort lök ur maten och det gick nog ganska långt faktiskt... Jag minns en speciell gång när min mamma hade bakat banan/marräng/gräddtårta till min bror på hans födelsedag. Jag pillade bort banenen för jag var HELT SÄKER på att det var lök.

Nu väcktes mitt sinne från högstadiet/tidigt gymnasium till liv. Det kom nämligen en kille i min ålder med långt hår och satte sig brevid. Vad är det första jag tänker? "Hmm, han ska säkert till Stockholm för att titta på COB. Vad annars?" Crazy!

Den som tror att man är anonym på internet kan ju ta och fundera en stund.

Jag ska sälja min ena kamera och jag sticker hemifrån alldeles strax, igår hade jag ännu inte något telefonnummer till honom jag ska sälja den till. Tiden började liksom bli lite knapp så jag tänkte ta reda på numret själv. Vad visste jag? Hans för-och efternamn, e-mail och vilket län han bodde i (och att det måste vara i närheten av stockholm).

Sökte på eniro såklart, men det fanns typ 30 med samma namn bara i Stockolm ..
Googlade på mailen. Hittade några forumsinlägg och en annan mail till personen där hans födelseår fanns med. Sökte på birthday.se efter folk med samma namn, födda samma år. Sen fanns det bara en kvar med förnamnet som sitt tilltalsnamn. Sen eniro igen, såklart.

Jag fick visserligen ett mail av honom som jag såg nu där telefonnumret stog.. Och tänka sig, det stämde ;)  Inte för att jag vill killen något ont iallafall. Men vill man så kan man.. Och jag är ingen maffiaboss direkt

Hur svårt kan det vara att packa egentligen? Jag ska vara borta halva fredagen, och hela lördagen där kvällen spenderas på en båt. Vad är det som är så svårt? Jag har säkert packat färdigt men det känns verkligen som om jag har glömt något. Höll nääästan på att glömma bokningsnumret till min flygbiljett, hade  varit lite dumt att glömma det..

Ja ja, dags att hoppa i säng nu. Hoppas allt går bra i morgon!

Jag har så smått börjat packa. Smått, alltså. Det går inget vidare.. Jag behöver verkligen nya kläder! Eller.. Egentligen kanske jag inte gör det. Jag kunde bara inte hitta någonting som är "okej" att ha på sig i morgon.. Vill egentligen ha min klänning men jag har inte bra leggins eller liknande att ha till. Tänkte iallafall ta en tripp på Åhlens när jag kommer till Stockholm. Snabbt får det gå dock, har inte hela dagen på mig. Kommer vara i stan 16:10 om jag inte missar Arlanda Express. Sen ska jag få sålt min kamera innan jag kan påbörja min minishopping. Jag BEHÖVER en ny väska och minst ett par leggins.. Tyvärr har jag ingen aning om vad någonting finns i Stockholm så jag gör det enkelt för mig. Åhlens city och sedan kanske SOUK-gallerian.

Jag har iallafall haft ganska fullt upp den här kvällen. Jag har sprungit omkring och letat efter mitt simkort. Ja, eftersom jag glömde mitt vanliga här hemma sist jag var i Sverige så köpte jag ett från Parlino. Det har jag säkert städat bort och jag hade heller ingen aning om vart mitt gamla vanliga var heller. Letade länge efter Parlino kortet, men vad hittar jag? Mitt från Tele2 OCH ett äldre från Comviq OCH ett av mina finska. Inte nog med att jag har två personnummer. Jag har också 8 sim kort om jag inte minns fel, egentligen 9.

Fyra svenska - ett gammalt som jag haft läänge, som säkert är min brors gamla. Ett som jag fick gratis på stan av Comviq. Mitt vanliga från Tele2 och ett från Parlino.
Tre finska - Mitt allra första som jag glömde i Sverige någon gång före jag bodde här. Därför köpte jag ett nytt, men eftersom jag ville ha abonnemang när jag flyttade hit så fick jag skaffa mig ett tredje..
Ett tyskt - Ja, När jag var i Tyskland på Wacken så hade jag ett av mina finska med mig. Nummer två i samlingen faktiskt, det kunde man inte använda utomlands så jag fick snällt gå och köpa mig ett till..
Ett engelskt (Inte ens säker om det här stämmer?) -  Säkert samma visa där.. Jag hade inget simkort som fungerade!

Nåja,

* Jag har även skrivit upp viktigt info. Till exempel var min buss går någonstans som jag ska ta till hotellet. (Det lär väl sluta med att jag tar taxi dock.. Inte lika krångligt.. ) Vilka tider den går, vart jag ska gå av och hur man köper en biljett.. Jag har studerat alla kartor noga och inte minst använt mig av hitta.ses superfunktion där man kan vandra omkring i stan. Nu vet jag precis hur allt ser ut och vart jag ska gå.... (säkert).

* Jag har också bokat en biljett til Arlanda Express som säkert inte kommer fungera ändå. De ska ju vara så hemskt hi-tech och göra så att biljetten är kopplat till kortet man betalar med. Alltså kommer min biljett att finnas i mitt bankkort. Tänk om det krånglar då? Vad händer då? Känns ännu tryggare när bokningsbekräftelsen kom och det stod "Vänligen obeservera att kvittot EJ gäller som biljett". Gud vad krångliga ni måste vara!

* Jag har gjort ren min sminkväska också, den var lortig, minst sagt. Sminkborttagningsmedel fungerar utmärkt som rengörare när det gäller såna här fläckar!

* Jag har packat alla vätskor i en 1-liters plastpåse som man kan stänga.

* Jag har packat min sminkväska och gjort rent min hårborste. Den var mer full av damm än av hår. Underligt..

Självklart har jag packat ner min kamera i min kameraväska också, det jag ska ha med fick nätt och jämt plats. Och som om det inte skulle räcka med en kamera så måste jag ha med mig två. :( I morgon bitti ska datorn ner och allt smink osv ska på plats. Jag vill ha en enkel packning.. Jag har verkligen ingen lust att fightas med någonting alls på bussen och flygplatserna. Usch usch usch!

Jag kommer ihåg i åttan (tror jag). Jag hade varit på Shock med sara och jag hade köpt mitt första nitarmband.. Fastän jag inte fick. Jag hade det på mig på vägen hem men tog av mig det när jag gick in i huset.

Jag kommer ihåg första gången jag hörde Children Of Bodom, på riktigt! Jag och Sara låg på deras vind på Gåsö tror jag (det var så länge sen, jag minns ju inte!)

Jag kommer ihåg när jag var på första konserten på Göteborgskalaset. Någon äldre snubbe försötkte varna mig innan The Haunted började spela (när vi stod och trängdes längst fram någon stans). Precis som att JAG, stora JAG inte skulle kunna klara av trycket där bland alla snygga, långhåriga killar.. Jag svarade i princip med att stämpla honom (hårfager tror jag han fick heta) på foten och armbåga han i sidan. Sen satte The Haunted igång, moset var ett faktum.

Jag kommer ihåg när jag VILLE VILLE VILLE (SKA SKA SKA) på Dimmu Borgir i Stockholm.. Men jag fick inte. Jag tänkte sticka hemifrån, gå ändå och bo hos någon jag träffat på nätet. Men jag vågade inte..

Jag kommer ihåg när jag stod längst fram på In Flames och höll på att "dö" av trycket, värmen och vätskebristen.. Även om vakterna faktiskt hällde vatten över oss och i käften. Det var roligt, och jag minns fortfarande avslutet när det regnade konfetti ner från taket. 

Jag kommer ihåg alla desperata KONSTIGA försök för att få nya... coolare vänner. Jag lyckades, fast de var inte så coola ändå...

Jag kommer ihåg på SA-lektionerna när jag och Sara satt i SO-salen och jobbade. Eller.. vi lyssnade vrålhögt på Satytricon och Burzum. Undrar om jag ens tyckte att det var bra? Varg Vikernes var väl mina drömmars man iallafall. Så länge han hade långt hår.

Jag kommer ihåg hur bestämd jag var när det gällde att jag skulle flytta till Finland, och jag minns att ingen trodde på mig. Jag kommer ihåg hur kär jag var i Lari och jag minns hur dåligt jag mådde när jag skulle fråga mamma om jag fick åka till Finland och träffa honom.. Dåligt, eftersom jag visste att det inte skulle gå för sig, alls.. Underligt nog så gick mamma med på att han fick komma och hälsa på mig. Så TACK mamma, tänk om du stått på dig lite till.. Då hade jag kanske vart arbetslös och ätit upp era pengar i gråa, trista Göteborg! Eller så hade jag flyttat hit iallafall..

Jag minns mycket väl när jag fick lov att åka till Piteå med Sara för att hälsa på Henrietta (och titta på Bodom såklart). Hur skulle jag kunna glömma hur jag helt plötsligt får syn på den enda gud jag kände (NOTE: Kände till:) )  till? Mitt framför ögonen på mig? Jag minns dagen efter när jag träffade Janne och skakde som ett asplöv när jag skulle ta kort. Inte så lite heller för deras .. tour manager.. tyckte att jag (jag, 15 år) behövde en drink. Vad svarade jag? eller vad stammade jag fram? Yeah... buuhuuhuuh-uh-uhy me one. Eller ännu senare när jag och Sara "sprang på" (taktikskt?) Roope och frågade om han ville ta en öl?! :D (Nej, vi drack ingenting under den resan. Men vi försökte få en snubbe vi träffade på tåget att köpa öl åt oss. Han dumpade oss.)

och.. Jag KOMMER VERKLIGEN ihåg när jag ville att min bror skulle ladda ner Cannibal Corpse till mig så att jag skulle få höra hur de lät.. Det slutade med att min mamma var förbannad och satt och läste texten till Fucked With A Knife med mig medan jag helst ville sjunka genom jorden.. Sen gick jag och lyssnade mer på alla låtar som handlade om att mörda kristna och bränna kyrkor (okej, jag vet inte om låtarna handlade om det, jag brydde mig inte om vad texterna gick ut på). Konstigt nog så har jag inte mördat några kristna eller bränt några kyrkot ändå.. Hmm. Det närmsta jag kom var att jag och Sara brände en psalmbok, men jag sparade omsorgsfullt de sidorna med FINSKA psalmer, haha!

och mamma, i morgon är det jag som står längst fram och fotar Cannibal Corpse. Jag hoppas att jag inte våldtar någon stackare (med en kniv) på vägen ut bara.. :)

Det är inte bra alltså.. Nog för att det är billigt att köpa från USA. Men det är kanske inte billigt att köpa MASSOR?! Men jag vill, vill, vill, vill, villlll haaa! Och jag är så nöjd med det jag har (bara massa tester, men so what. Det är super)

Inse hur underbart det är att kunna använda ögonskuggor som läpp"stift" och eyeliner? Kankse man kan med vanligt smink med.. Men det är iallafall inte lika snyggt ;)

Idag får ni som bor i Sverige lön, affärerna är fulla och kommer vara ännu fullare till helgen. Restaurangerna är fullbokade och i morgon är det knökat i varenda bar. Vad roligt ni kommer ha.. Men framförallt, vad roligt jag kommer ha när jag är i Stockholm. Eller njaa?

Idag kom iallafall något så roligt som min lönespec och mina linser, tjoho!




Nu går jag och lagar mat!

Snart är det dags att glo på House och kanske ta ett litet träningspass samtidigt.. Har man ett halvt gym hemma så borde man kanske utnyttja det?  Det jobbiga är inte att stå där på crosstrainern och träna, det jobbiga är att gå 3 steg dit och ställa sig på den. När jag vet med mig att jag kommer spendera 30 minuter av mitt liv på den där. Hela 30 minuter! Det är fjantingt egentligen. Det tar mer tid att vela om hurvida jag ska ställa mig på den eller inte.

To Do:

* Köpa en ansiktskräm
* Sluta dregla över mineralsmink
* Duscha och sova.