sudd, sudd, delete. Så ser det ut när jag försöker komma med något vettigt. Antagligen därför att det inte finns något vettigt att komma med. Fast det börjar alltid så här, sen kommer mitt huvud igång och alla roliga tankar och funderingar kommer igång. Fast inte i kväll, för ikväll är en sån där deppkväll.

Jag är liksom lika förvirrad som när jag har varit i Göteborg och sen kommer hem igen. Eller som när mamma och pappa var här och sen helt plötsligt var de borta. Helt plötsligt är Lari borta och jag är förvirrad. Jag har varit sjuk i två dagar och jag är förvirrad för jag ska tillbaks till jobbet.

Det är självklart helt onödigt. För det finns ingenting alls att vara rädd eller nervös för. Det är bara en helt vanlig dag på jobbet. En dag och sen en till, sen blir det helg och då behöver jag inte göra NÅGOT. Om jag bara tar mig till sängs så kommer allt vara bra imorgon. Det är jag nästan helt säker på.. Det gäller bara att ta de där stegen till sängen nu, innan klockan blir för mycket. Hur kan det vara så jobbigt? Och mitt i allt detta så börjar jag tänka tillbaks. Inte så konstigt kankse.. men..

Hur kunde jag klara att vara ifrån Lari i flera MÅNADER? och nu är det bara en enda vecka. Jo.. det handlade bara om att ta sig igenom den där första dagen och sen återgå till sitt normala liv. Det vill säga skola. Nu är mitt normala liv att Lari är här.. Men det borde väl inte göra det svårare?  Bara jag har något att göra om dagarna så!

Nåja. Det får vara allt från mitt något förvirrade sinne och imorgon väntar en rolig dag med alla barnen och jag har det absolut roligaste (Vaddå, tänka positivt??) passet, nämligen 9:50 - 17:30 (helt hemskt).