Jag kommer ihåg i åttan (tror jag). Jag hade varit på Shock med sara och jag hade köpt mitt första nitarmband.. Fastän jag inte fick. Jag hade det på mig på vägen hem men tog av mig det när jag gick in i huset.

Jag kommer ihåg första gången jag hörde Children Of Bodom, på riktigt! Jag och Sara låg på deras vind på Gåsö tror jag (det var så länge sen, jag minns ju inte!)

Jag kommer ihåg när jag var på första konserten på Göteborgskalaset. Någon äldre snubbe försötkte varna mig innan The Haunted började spela (när vi stod och trängdes längst fram någon stans). Precis som att JAG, stora JAG inte skulle kunna klara av trycket där bland alla snygga, långhåriga killar.. Jag svarade i princip med att stämpla honom (hårfager tror jag han fick heta) på foten och armbåga han i sidan. Sen satte The Haunted igång, moset var ett faktum.

Jag kommer ihåg när jag VILLE VILLE VILLE (SKA SKA SKA) på Dimmu Borgir i Stockholm.. Men jag fick inte. Jag tänkte sticka hemifrån, gå ändå och bo hos någon jag träffat på nätet. Men jag vågade inte..

Jag kommer ihåg när jag stod längst fram på In Flames och höll på att "dö" av trycket, värmen och vätskebristen.. Även om vakterna faktiskt hällde vatten över oss och i käften. Det var roligt, och jag minns fortfarande avslutet när det regnade konfetti ner från taket. 

Jag kommer ihåg alla desperata KONSTIGA försök för att få nya... coolare vänner. Jag lyckades, fast de var inte så coola ändå...

Jag kommer ihåg på SA-lektionerna när jag och Sara satt i SO-salen och jobbade. Eller.. vi lyssnade vrålhögt på Satytricon och Burzum. Undrar om jag ens tyckte att det var bra? Varg Vikernes var väl mina drömmars man iallafall. Så länge han hade långt hår.

Jag kommer ihåg hur bestämd jag var när det gällde att jag skulle flytta till Finland, och jag minns att ingen trodde på mig. Jag kommer ihåg hur kär jag var i Lari och jag minns hur dåligt jag mådde när jag skulle fråga mamma om jag fick åka till Finland och träffa honom.. Dåligt, eftersom jag visste att det inte skulle gå för sig, alls.. Underligt nog så gick mamma med på att han fick komma och hälsa på mig. Så TACK mamma, tänk om du stått på dig lite till.. Då hade jag kanske vart arbetslös och ätit upp era pengar i gråa, trista Göteborg! Eller så hade jag flyttat hit iallafall..

Jag minns mycket väl när jag fick lov att åka till Piteå med Sara för att hälsa på Henrietta (och titta på Bodom såklart). Hur skulle jag kunna glömma hur jag helt plötsligt får syn på den enda gud jag kände (NOTE: Kände till:) )  till? Mitt framför ögonen på mig? Jag minns dagen efter när jag träffade Janne och skakde som ett asplöv när jag skulle ta kort. Inte så lite heller för deras .. tour manager.. tyckte att jag (jag, 15 år) behövde en drink. Vad svarade jag? eller vad stammade jag fram? Yeah... buuhuuhuuh-uh-uhy me one. Eller ännu senare när jag och Sara "sprang på" (taktikskt?) Roope och frågade om han ville ta en öl?! :D (Nej, vi drack ingenting under den resan. Men vi försökte få en snubbe vi träffade på tåget att köpa öl åt oss. Han dumpade oss.)

och.. Jag KOMMER VERKLIGEN ihåg när jag ville att min bror skulle ladda ner Cannibal Corpse till mig så att jag skulle få höra hur de lät.. Det slutade med att min mamma var förbannad och satt och läste texten till Fucked With A Knife med mig medan jag helst ville sjunka genom jorden.. Sen gick jag och lyssnade mer på alla låtar som handlade om att mörda kristna och bränna kyrkor (okej, jag vet inte om låtarna handlade om det, jag brydde mig inte om vad texterna gick ut på). Konstigt nog så har jag inte mördat några kristna eller bränt några kyrkot ändå.. Hmm. Det närmsta jag kom var att jag och Sara brände en psalmbok, men jag sparade omsorgsfullt de sidorna med FINSKA psalmer, haha!

och mamma, i morgon är det jag som står längst fram och fotar Cannibal Corpse. Jag hoppas att jag inte våldtar någon stackare (med en kniv) på vägen ut bara.. :)