I går när jag var en sväng i förskolan så berättade en tjej för mig att hennes syster som är 12 år var på sjukhus och att de skulle få en katt när hon fick komma hem. Hon låg på sjukhus för att hon inte ville äta. Tjejens kompis sa att hon hade en allvarlig sjukdom. Men nu åt hon iallafall rågbröd. 12 år. Det låter så ugnt.

Men sen började jag tänka efter.. när man är 12 går man ändå i sexan, kanske tom. sjuan. Hur var jag när jag gick i sjuan? Ja just det. Jag kommer ihåg när jag gick i lågstadiet. I tvåan och trean när jag tyckte att jag var tjock och ful. Så att vara 12 år kanske inte är så ugnt ändå. I allafall inte när jag tänker efter lite.

Men men.. jag har för tillfället en oerhört jobbig hosta som inte låtit mig sova ordentligt de senaste nätterna. Den släpper inte och det är JOBBIGT. Det känns liksom som att det sitter något i halsen, men det kommer ändå inget slem när jag hostar. Det är väl inte rethosta? För rethosta är väl liksom..när man inte kan sluta hosta och ja. Nu blir det ju liksom frivilligt.. mer eller mindre. Hoppas det är bättre i morgon.. Tyvärr tror jag inte det. Jag har liksom redan ställt in mig på att det är något väldigt fel med min kropp och att jag kommer få leva med den här hostan hela mitt liv. Lika bra att vänja sig med andra ord.. Ändå har jag mitt sängbord fullt med noskapin, slemlösande medicin och några andra tabletter som skulle lugna luftvägarna eller något sånt.

Kan också berätta att jag redan ligger i sängen. Är så oerhört rastlös och orkar inte vara vaken med den här hostan, men är inte tillräckligt trött för att sova heller. Helst skulle jag vilja ut och springa men jag för försöka hålla mig inne så att jag blir frisk någon gång.. Bah!