Alltså det var ganska intressant läsning måste jag säga.  det här är från 14 juni 2006

"Skall åka till Finland med honom och göra roliga saker, besöka Estland och åka till Tyskland på en musikfestival"

Jag kan fan inte komma ihåg att jag skulle ha varirt på någon festival i Tyskland det året? Har jag så dåligt minne eller lyssnade min psykolog bara inte på vad jag sa?

22 augusti

"A har också svårt att uttrycka sina negativa känslor, hon skall inte oroa andra och göra de besvikna. Ber henne fundera om hon tror att detta kan ha att göra med hennes ångest och bulemi?"

Vilken bulemi?

"Vad alstrar Amelies matproblematik i familjen. Varför har hon så liten röst, vart har hennes kraft tagit vägen?"

Ja-a. Varför har man så liten och klen röst när man pratar om jobbiga saker och sitter med en människa som man knappt känner någon tillit till och dessutom mår pissskit? Ska jag skrika, skratta och vara glad eller vad?

"Jag upplever A som känslomässigt betydligt yngre än 17 år"

Undrar vad kan det bero på då! Är förresten inte alla individer unika och olika? Hur ska man vara känslomässigt när man är 17 år? Är inte vissa människor känsligare än andra och vissa hårda som sten?

"Gnäller om höst. Hatar hösten. Ingenting är bra. Ingen förstår henne. Känns inte bra att gå hos mig. Svårt att formulera sig. Vill sluta. Hennes lösning på alla problem är att flytta till Helsingfors, bo och leva med pojkvännen"

Ja se. det löste sig ju tillslut.. Det var för övrigt det sista samtalet jag hade med henne. Och sista anteckningen från henne är "uteblir från dagens besök". Ha!


Nåja. Det har iallafall varit bra att bli påmind om sitt förflutna för det mesta har jag nog glömt bort och det här var lite som en dagbok jag aldrig förde..