Jag vet inte om jag var något extremfall eller inte. Men jag läste på många ställen att laxeringen var det värsta. Inte för att själva laxeringen var så jobbig. Det var liksom som att pissa ur fel hål, inte värre än så. Att få i sig medlet var däremot inte speciellt enkelt. Första dosen var väl "okej". Tog 25 minuter. Men då visste jag ju inte innan hur illa det smakade. Andra dosen tog ca 40 minuter att få ner. Fick inte ens ner allt. Kunde inte svälja de sista klunkarna, det sa liksom bara stopp..

Som tur var så gjorde inte det något. Jag såg ju med egna ögon hur ren min tarm var, haha!

Nåja, till själva besöket iallafall. Direkt när jag kom till väntrummet och hade anmält mig så började tårarna forsa. Allt blev så verkligt och nu var det liksom dags. Det var en patient före mig som drog ut lite på tiden. Den sköterskan som skulle ha hand om mig kom iallafall och frågade hur det var, hon var jättesnäll och kom med lite lugnande till mig. Vet inte om det hjälpte speciellt mycket iallafall. Väldigt lite isåfall. Efter ett tag fick jag komma in och sätta på mig de snyggaste rosa byxorna jag har haft (verkligen!) med ett hål för rumpan. Kändes verkligen jätteroligt.

Tyvärr fick jag inte mer lugnande och inget smärtstillande heller. När jag väl låg och skrek på britsen och trodde att jag skulle dö så fick jag bara till svar att det snart var klart. Utan tvekan den mest smärtsamma magsmärtan i mitt liv. Trodde toppen var när jag hade fått kampylobakter, men detta var typ 10 gånger värre.

Smärtan varade dock inte så länge.. men nästa gång tänker jag definitivt kräva MYCKET lugnande och MYCKET smärtstillande. Jag gör fan inte om det där annars.

men... alla är väl olika. Det finns säkert dem som inte får ont alls. skönt för er isåfall. Synd för mig.

Nu är allt över iallafall. Körkoret är fixat, koloskopin är fixad. Nu kan jag ta det lugnt.