Det blev en liten tur till stan ändå. Det var inte så hemskt mycket folk. Men när vi kom till s-market så kändes det som världens jäkla rea där inne. Mellandagsrea till och med. Enroma mängder folk, köer som aldrig tog slut. Skrikande barn. Ja just skrikande barn var det. ett barn som skrek efter en festis. Gud vad han skrek och grät. Berämde mamman tyst i mitt huvud varje gång hon orkade säga nej. Sen blev jag skitarg när hon inte orkade stå emot längre. 1-0 till din unge. En bra sak har jag iallafall lärt mig på jobbet. Om du inte orkar vinna fighten så ge dig inte in i den.

Sen kom vi till det andra då. köerna. Jag råkade såklart hamna i den kön där det satt en jävla sengångare till kassabiträde. Allt gick i slow motion. Sakta tog han varje vara, scannde den och ställde den på bandet. Jag titade mig runt och såg hur de andra kassörskorna tog varje vara, scannade den snabbt, la den snabbt på bandet som sedan förde den vidare. Jag tror att de hann ta minst 5 kunder medans min kille tog en.

Det värsta var väl när han tog betalt. Han stirrade på mitt kort i 10 sekunder före han tog betalt. Innan han gav mig mitt kvitto så stirrade han på min namnteckning i 10 sekunder. Vafan.

Ja, och sen då. Jag hade glömt sätta en ettikett på tomaterna så Lari sprang iväg och fixade det och sa att han betalar det istället. Alltså hade kassagubben kunnat snabba på det hela lite genom att scanna in alla varorna och ta de jäkla tomaterna sist när Lari kom med dem. Men nej nej. Han fumlade runt lite med colan vi skulle köpa tills lari kom tillbaks. Sen STÄLLDE han alla varor längst upp på bandet istället för att rulla ner dem så att jag kunde packa dem. Folk i kön höll på att skratta ihjäl sig ju. Man såg säkert hur jag kokade. Herregud vad vissa människor kan vara irriterande alltså.