Det känns som hösten 2007 igen. eller 2006 kanske. Just nu är det så grått och tungt över mina axlar och jag sitter och håller tårarna tillbaka. KAN bero på att jag sett premiäravsnittet av house och gråter med honom (han grät faktiskt!!). Eller för att jag såg något annat sorgligt, eller så är det hormoner. Eller så är allt bara tillbaks till 2006 igen.

Ibland önskar jag att jag kunde blotta mig för alla som jag bryr mig om. Säga att det här har jag gjort, lita på mig. Men det kan jag inte och jag blir förvirrad. Jag skapar scenarion i huvudet och återigen så går den mesta tiden åt till att tänka på vad andra tänker.

Förhoppningsvis slutar det nu, eller snart, när jag hoppat i säng. Livet är bra konstigt och komplicerat ibland.