Jag har en känsla av att det inte blir lätt att somna i natt. Borde gå och lägga mig relativt tidigt men får ångest bara av tanken på sängen och en ny dag i princip. Jag är helt slut. Helt slut i huvudet. Inte någon annan stans. Den här helgen har varit så sjukt intensiv och nu är allt över.

Det finns inget kvar att längta efter.

Sommaren är slut. Festivalerna är slut. Inget mer COB. Disco Ensemble har spelat. Mamma och Pappa har åkt hem.

Imorgon är det alltså tillbaks till verkligheten. Jobb och sånt. Jobb, trötthet och med en höstdepression som kommer smygande. Japp. För just nu så känner jag mig nästan som en av dagarna när jag gick och skulle träffa läkaren på UM. När allt var så grått och tungt att jag knappt orkade gå. Men jag vet ju vad det beror på och jag tror inte att det känns LIKA hemskt imorgon. Men jag vet att jag måste hitta någonting att se fram emot igen, annars kommer jag inte orka ta mig igenom hösten.

För jag HATAR hösten. Det sa jag till min psykolog för 2 år sen också. Vet ni vad hon sa då? att jag var gnällig. Jag var deprimerad, orkade ingenting och dessutom var det höst.


Jaja. Det som jag har skrivit låter tusen gånger värre än verkligheten. Jag är inte ens i närheten av hur dåligt jag har mått tidigare. Jag mår inte dåligt. Men jag får ont i magen när jag tänker på att allt är över och nu väntar en svart, grå, tråkig, kall, blåsig och regnig årstid. Buäääääääh :(

Måste säkert åka och köpa mera kläder... det enda som kan få mig på bra humör. Lite mysiga och fina kläder att ta hösten med.