Pappa alltså.

För ett par dagar sen stack jag ner halva armen i vår golvbrunn. Först tog jag bort en jäkla massa hår och äcklig svart gegga. Först skrek jag lite av förskräckelse. Sen andades jag. Höll för näsan och började ta bort allt äckligt skit. Det är ett stort hål i brunnen också. Vet inte om vattnet rinner ut den vägen eller om det bara samlas där (det finns ett litet hål också.. där vatten rinner ut. Tänkte att det kanske var ännu mer hår i hålet så jag stack ner handen där med. Det verkade bottenlöst. Tur. Äckligt.

Tur rörmokare får bra betalt.

Ja. Och nu då. Nu lyssnar jag på Elvis. Är jag pappas flicka eller?

Jag har fått 2 par nya skor. Hämtade de på posten idag. När jag gick ut därifrån gick larmet. Pep som fan. Ingen fara dock. Gick vidare till affären och köpte glass. När jag betalt och ska gå ut så går larmet där också, såklart. Piper som sjutton och lampor som blinkar. Alla blickar vänds mot mig. ALLA.

Plockar snällt upp mina skor paket ur kassen och säger att jag inte har snott något.. Hon tittade ju på mig, eller förlåt, ALLA tittade på mig om om jag hade gått och snott en stor bit oxfilé typ.

Man skulle kunna tro att jag liksom inte lever mera. Det stämmer dock inte. Jag är bara så sjukt uttråkad, så jag vet inte vad jag ska skriva..

sorry.

men tills nästa gång kan ni ju titta på lite bilder från helgen.

Jag är så dålig på att uppdatera... Hur sjutton ska det då gå när jag inte ens jobbar mer? Nu har jag en vecka kvar, igen på ett nytt ställe. Skittrist, men man måste ju... Hoppas de här 5 dagarna går snabbt iallafall.

Pliis.

Jag kanske borde skriva något om gårdagen, men jag vet inte riktigt vart jag ska börja.. Klarade mig bra genom halva dagen iallafall. Kunde inte riktigt förstå vad som hände. Tills det var dags att tacka mig då. Min kollega läste upp vad som stod på kortet.

Vi som haver Amelie kär, se till oss som på Staffan är
vart du än i världen vänder, står vi här med utsträckta händer,
åren kommer, åren går,
du förblir i minnen vår

Ja, sen började tårarna spruta. Som tur hade de tänkt på det och i paketet jag fick låg också en stod förpackning med servetter. Haha. Ja, och den fina ringen såklart.

Sen grät jag lite ibland tills barnen började gå hem... sen sprutade tårarna igen. Sen gick jag hem. Grät ännumer. På väg till bussen grät jag ännu ännnu mer.

Hemsk dag kan man väl säga. Men ändå.. en bra dag. Det känns bara så sjukt. Jag ska gå i skolan i 3,5 år nu. Allt det som varit mitt liv i 1,5 år försvinner. Allt som jag hjälpt till att bygga upp.. Allt är bara borta.

Ja..så rullar tårarna ner för mina kinder igen.