Mm. Palvad skinka, vad innebär egentligen det? Innan jag googlar så gissar jag på att det är alla äckliga delar av grisen (öronen, svansen, trynet, lever, njure, magsäck, blodkräl och lite bendelar) som är nermalda och ihoprörda. Sen kavlas smeten ut på en stor plåt och kokas. Sen åker den in i en pepparkaksutskärare och trycks till stora runda skinkbitar.

Googlar, och hittar ingen info. Så jag har nog rätt.

Jag har lyckats samla på mig ett par stycken genom åren (höhö, vad gammalt det låter.. senaste två åren då..)!

Lördag morgon. Allt flyter på bra. Hinner med alla bussar, hinner ta ut pengar, hinner packa och få med mig allting. När det är ca 10 minuter kvar tills jag är på flygplatsen så börjar jag fundera på mitt pass av någon anledning. Efter en stund så börjar jag liksom undra.. VART mitt pass är. Börjar gräva i min väska och inser till slut att det ligger i min andra handväska hemma i lägenheten. PANIK! Klämmer mig fram genom den fullpackade bussen för att få byta ett par ord med busschauffören som vänligt släppte av mig på nästa hållplats och berättade när nästa buss gick hemåt och så vidare. (man får inte gå av den där bussen så därför pratade jag med honom). Okej. Så där står jag. Vid ett McDonalds brevid motorvägen. What the fuck? Var fan är jag nånstans? Klockan var 6:15 på morgonen så det var inte direkt mycket folk där. Ringde en taxi men jag visste ju inte vart jag var så de kunde inte hjälpa mig. Jag började nästan gråta då tills jag snabbt sprang fram till en bil på parkeringen och knackade på rutan. Gubben där inne funderade i något som kändes som 10 minuter på vart vi befann oss. Tillslut så kom han fram till vad stället hette så jag kunde ringa min taxi. Minutrarna kändes fan som timmar och när taxin väl kom så kunde han inte ett ord engelska. Roligt.. Fick kämpa på med finska så gott det gick. Han körde hem mig och tillbaks till flygplatsen och jag lyckades hinna med flyget!  Det allra bästa var ändå när jag i all stress ringde till taxi växeln och frågade efter numret till Finnair på flygplatsen.. Lite stressad kan jag ju säga, därför slog jag liksom.. fel nummer. Eh.

Okej. Väl på flyget finns det ju inte så mycket att göra så den biten kan vi väl skippa. När vi landat och jag tar tåg/tunnelbana till stan så kommer det fram någon till mig på tåget. Ber att jag vill ha en biljett in till Düsseldorf. Kärringen var såklart kontrollant och bötade mig med 40 euro för att jag inte hade betalt för en biljett innan jag gick på tåget?! Jag såg ju inte ens några biljettmaskiner och är förfan turist. Bitch. Men jag bet tillbkas och uttlalade min adress jätte finskt när hon frågade efter den. Hon blev arg för att hon inte förstod vad jag sa. Too bad :( Tvivlar på att det kommer nån räkning hem till mig men vi får väl se..  Första gången jag nånsin behövt betala för att jag tjuvåkt. Jag som tjuvåkt massor i både Sverige och Finland. Och nu tjuvåkte jag inte ens?!

Rock Hard var nice och det finns väl inte så hemskt mycket att säga om den där saken. Höjdpunkten var väl när nån viss slängde ut 2 telefoner från sitt hotellrum på 12 våningen pga ostabilt internet. Ellre ostabilt och ostabilt. Hotellet "stängde av" internet mellan tio och sex på natten. Lyckat!

Jag frågade en gång på ett blue1 flyg om man fick använda bluetooth när man flyger.  Yeps sa flygvärdinnan. Jag vet inte om hon alls visste vad jag pratade om för nu för ett par dagar sen så googlade jag lite och man ska alltså inte ha bluetooth på under flygningen. CRAP! Tänk om planet hade störtat på grund av mig?! Nu har jag så många flygningar framför mig och den första är om en  vecka då jag flyger till Düsseldorf. Det tar över 2 timmar och det orkar jag ju aldrig utan att lyssna på musik. Neps. Så jag  tänkte köpa mig ett headset med sladd till att ha till flygningar (så slipper jag bli av med mtt fina bluetooth headset när jag tappar det någonstans utomlands..). Problemo? Yes. Alltså, finnar använder ju bara Nokia. Man blir rejält överraskad om en finne skulle gå omkring med en Sony Ericsson telefon.. Isåfall är de antagligen inte finnar utan svenskar.. ;)  Problemet är alltså att utbudet är superlitet .. vilket iofs kan vara bra då man slipper vela. Tyvärr blir kanske inte priset så snällt.. Men men, det som jag funderar på att köpa fungerar iallafall bra på ett flygplan då det har såna där.. bullervänliga.. hörlurar. Och och och.. Ett monoheadset som är billigt är väl inte att rekommendera på ett flygplan. nej.


ett till plus. Vädret den kommande veckan ser helt suuuuper ut! Det bästa är att jag kan vara ute flera timmar om dagen.. på jobbet ;)

Alltså det var ganska intressant läsning måste jag säga.  det här är från 14 juni 2006

"Skall åka till Finland med honom och göra roliga saker, besöka Estland och åka till Tyskland på en musikfestival"

Jag kan fan inte komma ihåg att jag skulle ha varirt på någon festival i Tyskland det året? Har jag så dåligt minne eller lyssnade min psykolog bara inte på vad jag sa?

22 augusti

"A har också svårt att uttrycka sina negativa känslor, hon skall inte oroa andra och göra de besvikna. Ber henne fundera om hon tror att detta kan ha att göra med hennes ångest och bulemi?"

Vilken bulemi?

"Vad alstrar Amelies matproblematik i familjen. Varför har hon så liten röst, vart har hennes kraft tagit vägen?"

Ja-a. Varför har man så liten och klen röst när man pratar om jobbiga saker och sitter med en människa som man knappt känner någon tillit till och dessutom mår pissskit? Ska jag skrika, skratta och vara glad eller vad?

"Jag upplever A som känslomässigt betydligt yngre än 17 år"

Undrar vad kan det bero på då! Är förresten inte alla individer unika och olika? Hur ska man vara känslomässigt när man är 17 år? Är inte vissa människor känsligare än andra och vissa hårda som sten?

"Gnäller om höst. Hatar hösten. Ingenting är bra. Ingen förstår henne. Känns inte bra att gå hos mig. Svårt att formulera sig. Vill sluta. Hennes lösning på alla problem är att flytta till Helsingfors, bo och leva med pojkvännen"

Ja se. det löste sig ju tillslut.. Det var för övrigt det sista samtalet jag hade med henne. Och sista anteckningen från henne är "uteblir från dagens besök". Ha!


Nåja. Det har iallafall varit bra att bli påmind om sitt förflutna för det mesta har jag nog glömt bort och det här var lite som en dagbok jag aldrig förde..

Tömde min väska och märkte att mina solbrillor gått sönder. Spexa tänkte jag och surrade runt som en fluga. Sött va?

Idag har jag försökt mig på en sån svår sak som att storhandla. Och jag handlade faktiskt för den högsta summan någonsin här! Hela 26,50. Mitt hjärta stannade typ. Men efter att jag dragit av saker som tuggummi och varm choklad så hamnade jag närmare 20 euro istället.. Kändes mer okej med tanke på vad jag faktiskt handlade. Jag tänkte bli extremt sparsam så därför köpte jag billiga saker.

4 burkar tonfisk. 60 cent styck. (billigaste som fanns, och den är nog inte särskilt god, men halva priset jämfört med rainbows.. )
2 burkar kidney bönor. 80 cent styck.
1 kg morötter. 1.10e
gröna bönor.  1.10e
majs  85 cent
tomater 1.20e
rödlök 90 cent
2 paket krossade tomater, 90 cent styck
1 paket passerade tomater, 80 cent.
2 paket grädde (rainbow...) 60 cent styck.
1 hink turkisk yoghurt för 2.25e

minst 8 måltider för .. 1.9 euro styck. Låter faktiskt ganska dyrt.. suck :(

Intressant är också att den billigaste mjölken här kostar 79cent och är arlas. Weirdos.

Okej, 45 år går inte så fort. Jag hoppas inte det iallafall, det är trots allt 45 ÅR.. Jag hinner säkert göra massor av roligt innan dess.

Jag har funderat lite på hur jag ska kunna vända allt negativt till positiva saker istället. Det blir säkert lättare nu när det går mot ljusare tider och jag har insett att det är i mitt huvud jag måste tänka annorlunda och inte ta allt så negativt hela tiden. Nu låter det som att jag är inne i värsta djupa krisen men så är det inte riktigt.. Jag är bara trött på att ta kommentarer jag får som tretton sparkar i magen istället för att låta det rinna av mig och fundera på vad det som någon sa egentligen innebär och att det kanske inte betyder att personen i fråga menar att jag borde hoppa från en bro (nej alltså, jag tar det inte riktigt så illa heller). Jo, det var en lång och jobbig mening.

För övrigt önskar jag att jag hade en lillasyster så att jag slapp känn mig så jäkla liten hela tiden. Det är fan hopplöst, jag kommer alltid vara pluttig, alltid vara minst, FY.

Nu ska jag försöka jobba vidare på 365 foto-utmaningen...

Jag hoppade in på Aftonbladets hemsida och såg rubriken "Folk verkar varar rädda för mig". Det här var sagt av Per Moberg, NO SHIT, klart att folk är rädda för dig! Jag får rysningar varje gång jag ser människan i tv-rutan eller på bild. Det är säkert inget fel på honom. Men om man spelar Viggo i Rederiet så får man faktiskt skylla sig själv. Jag kommer knappt ihåg vad han gjorde för hemskt där MEN alla känslor som jag fick då när jag såg honom får jag nu med.

Nu tänker jag iallafall titta på första avsnittet av Rederiet och sen ska jag mailbomba SVT så att de släpper hela serin på dvd, ja tack.

Jag kommer fortfarande ihåg första avsnittet jag såg. Reidar hade något fuffens för sig vid en papperskort. Han hade hatt på sig och en brun lång rock. Han hade ett paket eller kuvert i handen också. Det minns jag.. Och jag kommer säkert aldrig glömma alla torsdagskvällar hemma i soffan med familjen. Ofta bjöds det på glass också. Eller paj. Det var tider det.. Snyft :(

Varför inte göra som jag och googla på bokstaven K? Er första "träff" kommer bli följande:

Boltzmann constant = 1.3806503 × 10-23 m2 kg s-2 K-1

Det är väl ganska intressant? Jag menar, vem har inte hört talas om Boltzmann constant? Det har väl alla.
När jag väl kommit igång med detta googlande så kan jag ju passa på att googla på andra bokstäver. E till exempel. Den bokstaven har jag iallafall räknat med och har något hum om iallafall, även om jag inte har någon större lust att fördjupa mig mer i det.. igen.

e = 2,71828183

Om man kör en snabb sökning på C så får man fram följande:

the speed of light = 299 792 458 m / s , vilket iofs kan verka ganska intressant. Fy vad kallt det skulle vara ute om det blåste så mycket.. buh. Jag tror inte ens att mitt hus skulle stå kvar.

H då? Planck's constant = 6.626068 × 10-34 m2 kg / s. Mm, då vet ni det också! Nu hoppas jag att något mattegeni googlar på de här sakerna och att min blogg får en hög position. Hans första tanke kommer ju var "Oh shit, vilken snilleblogg!" Men ha! Där fick du. Det kanske till och med är Martin Cederwall som läser det här (Hej hej i så fall, jag mailade dig en gång! (och fick svar))

På tal om den mannen då. Det var nog det knäppaste jag någonsin gjort. Ett "slutarbete" i fysik i nian om strängteorin. Jag försötke desperat kämpa mig igenom en tjock jävla bok om äment och titta på videor på internet och tv. Mailade professorer och forskare och var allmänt galen. Och jätteintresserad. Till råga på allt hade jag en lika galen lärare. Redovisningen blev ganska intressant iallafall, om intressant är lite av en synonym till flummig. Den hölls inte ens inför klassen (tur det, de hade väl svimmat eller somnat).

Det är bara så typiskt mig att brinna så för någonting och sen bara ge upp det. Istället för att köra fullt ös och i mål. Hur många projekt har jag rott i land liksom? Öh, jag har flyttat hit. Det är väl det enda jag kan komma på. För det är lite som den där vakten jag snackade med i Stockholm sa när jag berättade om mina planer att inom en "snar" framtid starta företag. "Ja, det säger ju alla...". Jag kanske ska visa honom? Eller snarare visa mig själv? Jag ska fan vara bäst någon gång. SÅ DET SÅ. Eller best kanske, som jag skrev i en dagbok när jag var typ 8-9 år. Jag minns inte vad som var best men jag vet att jag var ute med båten iallafall. och någonting var best. Med stora bokstäver. BEST.

Tänk vad fort dagarna går när man gör någonting och inte bara sitter här hemma. Det har varit nice nice att vara tillbaks på jobbet iallafall. Nu ska jag försöka ta det lite lugnt och inte göra någonting alls. Då kanske tiden börjar gå lite långsammare ;)

Det ska bli så skönt att få jobba igen i morgon! Jag känner mig helt okej nu iallafall, även om min aptit fortfarande är lite hejsan svejsan.  Det absolut bästa med att ha varit sjuk är att jag blivit avgiftad från Pepsi. Känner inget behov alls av att dricka egentligen. Men Lari köpte 4(!!!!) flaskor idag (till oss båda) men det smakar bläk. Vet ni vad det värsta är? Snart kommer det börja smaka gott.. och då är jag där igen, addicted. Jag tror att jag ska skaffa mig en liten spargris och stoppa 3 euro där i varje gång som jag stått emot att handla  (om jag lyckas dvs, om jag ens blir beroende igen). Precis som rökare och alla andra beroendemänniskor är. Jättebra, det ska jag göra!

Idag när vi vaknade så var vädret helt underbart. Soligt och fint och inte alls så kallt. Vi gick till affären och handlade dvierse nödvändiga och mindre nödvändiga saker.

Jag har under de senaste dagarna fått för mig att jag ska skaffa mig en bild på mitt visakort. Så det har jag också pysslat med idag..
 

Hur svårt kan det vara att packa egentligen? Jag ska vara borta halva fredagen, och hela lördagen där kvällen spenderas på en båt. Vad är det som är så svårt? Jag har säkert packat färdigt men det känns verkligen som om jag har glömt något. Höll nääästan på att glömma bokningsnumret till min flygbiljett, hade  varit lite dumt att glömma det..

Ja ja, dags att hoppa i säng nu. Hoppas allt går bra i morgon!

Jag har så smått börjat packa. Smått, alltså. Det går inget vidare.. Jag behöver verkligen nya kläder! Eller.. Egentligen kanske jag inte gör det. Jag kunde bara inte hitta någonting som är "okej" att ha på sig i morgon.. Vill egentligen ha min klänning men jag har inte bra leggins eller liknande att ha till. Tänkte iallafall ta en tripp på Åhlens när jag kommer till Stockholm. Snabbt får det gå dock, har inte hela dagen på mig. Kommer vara i stan 16:10 om jag inte missar Arlanda Express. Sen ska jag få sålt min kamera innan jag kan påbörja min minishopping. Jag BEHÖVER en ny väska och minst ett par leggins.. Tyvärr har jag ingen aning om vad någonting finns i Stockholm så jag gör det enkelt för mig. Åhlens city och sedan kanske SOUK-gallerian.

Jag har iallafall haft ganska fullt upp den här kvällen. Jag har sprungit omkring och letat efter mitt simkort. Ja, eftersom jag glömde mitt vanliga här hemma sist jag var i Sverige så köpte jag ett från Parlino. Det har jag säkert städat bort och jag hade heller ingen aning om vart mitt gamla vanliga var heller. Letade länge efter Parlino kortet, men vad hittar jag? Mitt från Tele2 OCH ett äldre från Comviq OCH ett av mina finska. Inte nog med att jag har två personnummer. Jag har också 8 sim kort om jag inte minns fel, egentligen 9.

Fyra svenska - ett gammalt som jag haft läänge, som säkert är min brors gamla. Ett som jag fick gratis på stan av Comviq. Mitt vanliga från Tele2 och ett från Parlino.
Tre finska - Mitt allra första som jag glömde i Sverige någon gång före jag bodde här. Därför köpte jag ett nytt, men eftersom jag ville ha abonnemang när jag flyttade hit så fick jag skaffa mig ett tredje..
Ett tyskt - Ja, När jag var i Tyskland på Wacken så hade jag ett av mina finska med mig. Nummer två i samlingen faktiskt, det kunde man inte använda utomlands så jag fick snällt gå och köpa mig ett till..
Ett engelskt (Inte ens säker om det här stämmer?) -  Säkert samma visa där.. Jag hade inget simkort som fungerade!

Nåja,

* Jag har även skrivit upp viktigt info. Till exempel var min buss går någonstans som jag ska ta till hotellet. (Det lär väl sluta med att jag tar taxi dock.. Inte lika krångligt.. ) Vilka tider den går, vart jag ska gå av och hur man köper en biljett.. Jag har studerat alla kartor noga och inte minst använt mig av hitta.ses superfunktion där man kan vandra omkring i stan. Nu vet jag precis hur allt ser ut och vart jag ska gå.... (säkert).

* Jag har också bokat en biljett til Arlanda Express som säkert inte kommer fungera ändå. De ska ju vara så hemskt hi-tech och göra så att biljetten är kopplat till kortet man betalar med. Alltså kommer min biljett att finnas i mitt bankkort. Tänk om det krånglar då? Vad händer då? Känns ännu tryggare när bokningsbekräftelsen kom och det stod "Vänligen obeservera att kvittot EJ gäller som biljett". Gud vad krångliga ni måste vara!

* Jag har gjort ren min sminkväska också, den var lortig, minst sagt. Sminkborttagningsmedel fungerar utmärkt som rengörare när det gäller såna här fläckar!

* Jag har packat alla vätskor i en 1-liters plastpåse som man kan stänga.

* Jag har packat min sminkväska och gjort rent min hårborste. Den var mer full av damm än av hår. Underligt..

Självklart har jag packat ner min kamera i min kameraväska också, det jag ska ha med fick nätt och jämt plats. Och som om det inte skulle räcka med en kamera så måste jag ha med mig två. :( I morgon bitti ska datorn ner och allt smink osv ska på plats. Jag vill ha en enkel packning.. Jag har verkligen ingen lust att fightas med någonting alls på bussen och flygplatserna. Usch usch usch!

Jag kommer ihåg i åttan (tror jag). Jag hade varit på Shock med sara och jag hade köpt mitt första nitarmband.. Fastän jag inte fick. Jag hade det på mig på vägen hem men tog av mig det när jag gick in i huset.

Jag kommer ihåg första gången jag hörde Children Of Bodom, på riktigt! Jag och Sara låg på deras vind på Gåsö tror jag (det var så länge sen, jag minns ju inte!)

Jag kommer ihåg när jag var på första konserten på Göteborgskalaset. Någon äldre snubbe försötkte varna mig innan The Haunted började spela (när vi stod och trängdes längst fram någon stans). Precis som att JAG, stora JAG inte skulle kunna klara av trycket där bland alla snygga, långhåriga killar.. Jag svarade i princip med att stämpla honom (hårfager tror jag han fick heta) på foten och armbåga han i sidan. Sen satte The Haunted igång, moset var ett faktum.

Jag kommer ihåg när jag VILLE VILLE VILLE (SKA SKA SKA) på Dimmu Borgir i Stockholm.. Men jag fick inte. Jag tänkte sticka hemifrån, gå ändå och bo hos någon jag träffat på nätet. Men jag vågade inte..

Jag kommer ihåg när jag stod längst fram på In Flames och höll på att "dö" av trycket, värmen och vätskebristen.. Även om vakterna faktiskt hällde vatten över oss och i käften. Det var roligt, och jag minns fortfarande avslutet när det regnade konfetti ner från taket. 

Jag kommer ihåg alla desperata KONSTIGA försök för att få nya... coolare vänner. Jag lyckades, fast de var inte så coola ändå...

Jag kommer ihåg på SA-lektionerna när jag och Sara satt i SO-salen och jobbade. Eller.. vi lyssnade vrålhögt på Satytricon och Burzum. Undrar om jag ens tyckte att det var bra? Varg Vikernes var väl mina drömmars man iallafall. Så länge han hade långt hår.

Jag kommer ihåg hur bestämd jag var när det gällde att jag skulle flytta till Finland, och jag minns att ingen trodde på mig. Jag kommer ihåg hur kär jag var i Lari och jag minns hur dåligt jag mådde när jag skulle fråga mamma om jag fick åka till Finland och träffa honom.. Dåligt, eftersom jag visste att det inte skulle gå för sig, alls.. Underligt nog så gick mamma med på att han fick komma och hälsa på mig. Så TACK mamma, tänk om du stått på dig lite till.. Då hade jag kanske vart arbetslös och ätit upp era pengar i gråa, trista Göteborg! Eller så hade jag flyttat hit iallafall..

Jag minns mycket väl när jag fick lov att åka till Piteå med Sara för att hälsa på Henrietta (och titta på Bodom såklart). Hur skulle jag kunna glömma hur jag helt plötsligt får syn på den enda gud jag kände (NOTE: Kände till:) )  till? Mitt framför ögonen på mig? Jag minns dagen efter när jag träffade Janne och skakde som ett asplöv när jag skulle ta kort. Inte så lite heller för deras .. tour manager.. tyckte att jag (jag, 15 år) behövde en drink. Vad svarade jag? eller vad stammade jag fram? Yeah... buuhuuhuuh-uh-uhy me one. Eller ännu senare när jag och Sara "sprang på" (taktikskt?) Roope och frågade om han ville ta en öl?! :D (Nej, vi drack ingenting under den resan. Men vi försökte få en snubbe vi träffade på tåget att köpa öl åt oss. Han dumpade oss.)

och.. Jag KOMMER VERKLIGEN ihåg när jag ville att min bror skulle ladda ner Cannibal Corpse till mig så att jag skulle få höra hur de lät.. Det slutade med att min mamma var förbannad och satt och läste texten till Fucked With A Knife med mig medan jag helst ville sjunka genom jorden.. Sen gick jag och lyssnade mer på alla låtar som handlade om att mörda kristna och bränna kyrkor (okej, jag vet inte om låtarna handlade om det, jag brydde mig inte om vad texterna gick ut på). Konstigt nog så har jag inte mördat några kristna eller bränt några kyrkot ändå.. Hmm. Det närmsta jag kom var att jag och Sara brände en psalmbok, men jag sparade omsorgsfullt de sidorna med FINSKA psalmer, haha!

och mamma, i morgon är det jag som står längst fram och fotar Cannibal Corpse. Jag hoppas att jag inte våldtar någon stackare (med en kniv) på vägen ut bara.. :)

För en tid sedan började jag sköta om mina naglar.. Lacka, smörja med olja, fila, fixa med nagelbanden och så vidare.. Sen slutade jag tvärt. Ungefär samma dag som jag plockade bort nageloljan ifrån min jackficka.

Men nu, NUUU tänkte jag ta tag i mina hemska naglar igen. De är olika långa, går sönder och framförallt KORTA. Skärpning! Snart ligger nageloljan i jackfickan igen. Varför? Jo.. Det är ju såå behändigt att smörja in naglarna på väg till jobbet och hem från jobbet. Finns liksom inte så mycket annat att göra på bussen!

Jag är inte lika musikalisk som I princip vem som helst
Jag är inte lika kreativ som Maria
Jag är inte lika företagssam som blondinbella
Jag är inte lika framgångsrik som (blondinbella?) Emelie Ohlsson (måste jag säga att det känns orättvist?)
Jag är inte lika duktig som Petri Vilén (för att nämna någon)

Och jag är inte lika snygg som, lika bra på att sjunga som, lika vacker, lika snäll, lika rolig...


Men

"Även om Amelie inte har tidigare erfarenhet av barndagvården kunde man se att hon trivs med barnen och är villig att lära sig nytt. Hennes förmåga att kunna överblicka arbetssituationer och barngruppen syntes i vardagen. Amelie är en öppen och glad person och hon har lätt att få kontakt med barnen och föräldrar.

Jag kan varmt rekommendera Amelie till ett annat arbete inom branchen."

Och grejen med det här är att det är me in a nutshell. Eftersom att jag alltid vill vara bäst så blir jag iallafall duktig (förutom när det gäller att sjunga, jag kan verkligen inte sjunga) och min vilja verkar iallafall synas.. Och vissa saker är jag mer begåvad på än andra (typ ta hand om barn, haha!)

Tyvärr slår det mig dock ibland... Jag kommer aldrig bli bäst på vad jag gör, duktig, inte sämst, bättre än andra.. Men aldrig bäst. Men det kanske är värt att kämpa för? 

Jag tröttnade riktigt riktigt RIKTIGT mycket på one.coms bloggverktyg. Det dög bra till att skriva inlägg men designen var i princip omöjlig att ändra annat än färgerna på.

Men, klaga på allt vad ni känner för.. Jag har lekt loss en stund och lär leka en stund till. Den gamla bloggen finns på http://fin2.amys-box.se om man känner för att gå igenom alla gamla inlägg!