Det är skojigt att spendera de första 40 minutrarna av sin dag med att hosta och harkla upp tjockt grönt slem.


yummy.

Jag hade en mardröm för ett par nätter sen. I korta drag vaknade jag och kände på mig att nån var på väg upp för balkongen. Jag gick och tittade och mycket riktigt var en svartklädd kvinna på väg upp. Drabbades av panik och började fiffla med låset samt leta efter en kniv. Drömmen var lång, jag blev förgiftad med arsenik, fördes till sjukhus, satt i förhör, pratade med poliser och fick nästan foten amputerad.

Men just den där balkongincidenten har gjort mig väldigt paranoid. Hur logiskt är det att någon skulle komma in, i vår lägenhet, från balkongen på fjärde våningen? Inte speciellt troligt. Hur som helst så vågar jag knappt titta åt balkongen, jag måste låsa den (speciellt när jag är ensam hemma) och igår övervägde jag att sova med en kniv brevid sängen.

Paranoid? nejdå... Det är tur att man inte bor på första våningen..

Nu blir det nog sängdags.. Har inte så hög feber längre, men det kan bero på alla värktabletter jag tryckt i mig.. Men men, känner mig lite bättre iallafall. Hoppas att det håller i sig.. Orkar inte med en till sån natt jag hade igår.

Gud mitt svalg. Ont ont ont ont ont.

Roligt alltså. Min semester blev beviljad och jag skulle slänga iväg 300e på att åka till Göteborg. Precis när jag skulle gå från jobbet så åkte min telefon i golvet (för typ 500e gången). Den här gången var också den sista (eller nä, den åkte i golvet när jag kom hem också.. hehe). Nu funkar den inte mer :(

Det allra värsta är nog paniken man får när man inte har en telefon. Det är ju typ lika med döden. Problemet var liksom att skärmen inte fungerar, kan se pyttelite av vad som pågår. Så jag försökte ringa Lari, funkade inte. Så jag försökte skriva ett sms istället. Det är tur man känner telefonen så väl att jag vet hur jag kommer till smsskriveriet utan att ens titta.. Skickade iväg ett par sms. Sen råkade jag stöta på en kollega på busshållplatsen och fick låna hennes telefon. Ringde Lari som var chockad över att mitt nummer var dolt (pga att kompisens är dolt). Såklart hade ju inte smsen kommit fram. Vi bestämde vart vi skulle ses iallafall och sen blev jag ägare till en ny telefon..

Men.. det KÄNNS faktiskt inte roligt. Jag är liksom inte glad åt den. Jag orkar inte sätta igång och titta hur den funkar.. Jag vill nog egentligen bara ha tillbaks min gamla telefon..:( Men det var väl dags att uppdatera sig ändå..

Nu blir det till att leva på knäckebröd och vatten resten av månaden, hah.

(-550 euro idag, skoj)

Säger bara en sak. Gud så löjligt. Den här chefen borde ju sparkas själv. Jag har väl rätt att bära vad fan jag vill på min fritid, eller? Hoppas min chef inte är lika PK..

GP

Det slog mig just att nästa gång jag ser Göteborg så är det troligen vår. Det känns lite konstigt. Precis som om jag aldrig fick säga hej då. Sa inte ens hej då till Hampus. Men, kan man ens säga hejdå? Det spelar ingen roll hur många gånger man säger det, ibland så vill man bara fortsätta och önska att tiden kunde stå stilla.

Jag känner mig fortfarande helt lost här. Det var väl helt okej på jobbet. Det var inte så konstigt att vara där egentligen. Men just nu är jag ensam hemma och det är då det slår mig. Jag kan verkligen inte koppla av just nu. Jag vill bara ha någon runt omkring mig och slippa känna mig så ensam. Jag vill sysselsätta mig men jag vet gud inte med vad.

Som om det inte vore nog så stressar jag fortfarande över natten och min sömn. Det är helt jävla hopplöst.

Får väl titta lite på flygbiljetter. De kostar inte mycket om man åker torsdag - söndag. Det kanske är lika bra att boka några? 1300 kr tur och retur är väl inte så farligt?

Jag trodde verkligen att lite semster skulle göra mig lugn och allt bra igen. Men så är kaoset i full gång igen. Det känns så här nu, det vet jag ju. Det är säkert annat i morgon. Stressen har fått mig att bryta ihop redan. Alla måsten. Istället för att bara kunna vara, inte behöva tänka på att gå upp på morgonen, gå och lägga sig i tid. Stressen över att inte kunna somna.

Jag är skittrött, det är ju därför jag reagerar så här. Så att jag inte skulle kunna somna lär ju inte hända. Men stressen över att behöva ta hand om saker igen kom tydligen som en chock för mig. Oj, måste jag bli vuxen igen?

Fan vad komplicerat allt ska vara. Det är ju bara jag som sätter mina egna gränser. Det är väl ingen som tvingar mig att gå och lägga mig om jag inte är trött. Förutom att jag borde ha sovit lite när det är dags att vakna. Men jag är rätt korkad om jag tror att det ska vara ett problem. Egentligen. Jag har somnat som en stock och gott till sängs mellan 12 och 2 på natten. Vaknat vid 9-10. Jag kanske inte borde gå och lägga mig om jag inte är trött helt enkelt.

Men jag har ingen lust att jobba i morgon. Jag vill bara gå runt och vara. Ha semester. Vara hemma hos mamma och pappa och slippa vara vuxen ett litet tag till.

I morgon är det det här livet jag vill leva.

ännu en natt utan sömn. Eller ordentlig sömn. Sov väl max 3 timmar kan jag gissa. Sov väldigt lätt och vaknade flera gånger under natten, utan att kunna somna om..

Fan vad jag önskar att det här ska ta slut.

Jag har inte sovit i natt. Det var väl 2 månader sen sist som det hände om man bortser från dagen före mitt teoriprov. Dock somnade jag ju tillslut då. I natt låg jag vaken till 4-5 nån gång. Klockan ringde 6. Under tiden jag sov så vaknade jag en del gånger men jag drömde MASSOR. Tyvärr var det bara mardrömmar. Förutom den delen då jag ringde och sjukanmälde mig från jobbet.

Hade nästan tänkt att göra det när jag märkte att jag inte somnade. Jag tycker faktiskt att insomnia klassas som en sjukdom. Tyvärr klarar jag inte av att ljuga så jag har sprungit omkring likt en zombie idag. Dessutom märktes det. Första kommentaren jag fick när jag kom till jobbet var från min chef "Oj vad du ser trött ut!"

Nähä. Man blir det om man inte sover förstår du.

Jag har ju sömntabletter. Tyvärr är det inte så lämpligt om man inte får sova 6-8 timmar. Man brukar liksom inte märka klockan 22 att "nää, det blir nog en sömnlös natt det här"